Vad vi människor tror är att kärleken är något stort, så stort att alla vill känna av den innan ens tid är ute, men kanske inte så stor som man hoppas på och vill att den ska vara. Jag anser att kärleken är något vi behöver tro på, tro på att det finns något där ute som är värt att kämpa och leva för. Av någon konstig anledning har vi fått för oss att kärleken är så stor att vi kan uppleva oss oövervinnliga, starka och odödliga genom den. Och att ingenting är omöjligt att uppnå och vi kan utföra oväntade saker.

Den stora frågan som jag grubblar över är varför offrar vi allt för kärleken? På något sätt så låter vi romansen på TV visa oss vad äkta kärlek är, medan vi ändå vet att det som syns på TV inte är något annat än skådespeleri, men fortfarande så blir vi ledsna över varför vår partner inte ger oss nya fräscha rosor varje dag.. Vi låter fantasin rita oss en bild av kärleken i brist på annat.

För mig är kärlek; förståelse, glädje, samhörighet & lycka. Finns inte lyckan så är du i ett helvete.

er? 

Bild Weheartit.com