Bild WeIt

Är det nu som jag ska säga att min första kärlek var en söt pojke på dagis? Nej, det är mycket mer komplicerat än så. Mycket. Jag var 14 år när jag för första gången verkligen blev kär. Yeah right tänker ni, man vet inte vad kärlek är vid den åldern.. Men den här personen hade jag känt i några år innan, två kanske? Och jag var alltid lite förälskad i honom faktiskt. Men det var såklart inget som han skulle få veta, haha. Det var min hemlighet. I alla fall så hände det något, jag vet inte hur faktiskt, men det hände och vi blev tillsammans. Det höll kanske inte så länge, ungefär ett år.. Men tror ni att vi förlorade kontakten för det? Nope. Långt ifrån. 

Tills denna dag så är vi fortfarande lika nära och jag kan inte släppa taget. Jag vet inte varför. Har jag blivit så van att jag nu är rädd för något nytt? Något annat? Någon annan? Vågar jag verkligen ge mitt allt igen utan att det kommer leda någonstans.. Nej. Jag må vara 20 år idag men jag är verkligen inte redo. Det borde man ändå vara efter fem år. 5 ÅR! Herregud, det låter mer när man skriver ner det än vad det låter i huvudet.

Utan den här människan i mitt liv så vet jag inte vad jag hade gjort, haha. Shit, jag fylls av olika känslor när jag tänker på oss två. Allt från glädje till ångest. Varför ångest? Det tar vi någon annan gång. För det här är en lång kärlekshistoria. En komplicerad sådan...